Jag älskar att gå på konferenser och Jfokus är en av årets höjdpunkter för mig, det är ett utmärkt sätt att spendera kompetensutvecklingstimmar. Utöver att det brukar vara många bra föreläsningar så är det ett kul avbrott från vardagsrutinerna och kanske framförallt roligt att träffa gamla kollegor som jag inte har sett på länge. Det var därför med relativt låga förväntningar som jag kopplade upp för ett online-Jfokus som givetvis inte skulle bli samma sak som de upplagor jag tidigare besökt.
Men, när jag satte igång livesändningen, såg alla glada tillrop i chatten och folks rapporter om vad de åt till frukost och annan givande kuriosa så måste jag erkänna att konferenskänslan infann sig, jag blev helt enkelt taggad. Proffsig sändning med en studio som påminde om Vinterstudion (bara att de inte visade något skidskytte) och ett sjyst liveband. Väldigt positivt överraskad. Lägg till lunch-cook-along och ett imponerande sångnummer av Helena Hjertén, nog hade Jfokus-teamet lagt manken till för en givande dag.
Jag valde föreläsningar på samma sätt som jag brukar; en blandning av saker jag vill lära mig mer om, saker som är tillämpbara på mitt uppdrag och en-två stycken som jag tar "på etiketten", alltså om förhandsbeskrivningen lockar lite extra av någon anledning. På årets endagskonferens blev det bland annat några olika mikrotjänst-ramverk, containerdesign och smartare arbetsmetodik.
Föreläsningarna var förinspelade, med föreläsaren närvarande i en chatt. Jag tycker att det formatet fungerar bättre än liveföreläsningar när det gäller distans, då kan föreläsaren förtydliga saker vid behov och svara på sidofrågor under tiden utan att det stör. Så länge presentationen inte går i raketfart fungerar det utmärkt i min mening.
En nackdel är dock när en inspelad presentation gör just det, går i raketfart. Vid ett tillfälle var jag påväg att knappa in "Slow down!" i chatten, men insåg snabbt att det skulle vara till föga nytta. När tempot inte går att justera måste det vara rätt från start. Färre, enklare slides och glöm inte att andas -- den talaren hade behövt en extra feedbackrunda.
Vad den presentatören saknade i leveransfärdigheter återfanns dock hos andra. Sven Peters från MongoDB framförde sitt talk "Work smarter -- not harder" med stort engagemang och ur detta kom en diger bruttolista med handfasta tips. Flertalet av dessa tar jag med mig framåt, och det är precis så jag vill känna när en presentation är färdig.
Att engagera publiken är alltid ett plus, det spelar ingen roll om vi sitter i samma rum eller inte men kanske är det extra viktigt på distans. Det här utnyttjade Jonathan Vila från RedHat i sin dragning om att migrera från Spring Boot till Quarkus, där han titt som tätt slängde in screenshots från gamla TV-spel och utmanade oss. Publiken skulle skriva vilket spel bilderna kom ifrån. Undertecknad fick skämmas när jag i min iver skrev "Tekken!", för att någon sekund efter inse att jag har helt fel; rätt svar var Street Fighter. Tyvärr får hela Cygni skämmas då bolagsnamnet syntes bredvid mitt inlägg.
Publiken skulle skriva vilket spel bilderna kom ifrån. Undertecknad fick skämmas när jag i min iver skrev "Tekken!", för att någon sekund efter inse att jag har helt fel; rätt svar var Street Fighter.
På tal om engagemang så avslutades dagen på bästa sätt. Till att börja med utsågs Melissa McKay (vars utmärkta dragning om containers jag såg under morgonen) till Java Champion live under en intervju. Ingen dålig överraskning att få efter att ha varit uppe hela natten (Melissa är hemmahörande i Denver, Colorado) för att delta i en konferens i Sverige.
Sen var det dags för the one and only Joshua Bloch (vars bok Effective Java är ett måste om du jobbar med Java) och hans co-professor Charlie Garrod i deras avslutande keynote Java Puzzlers Return From The Grave. Här iscensattes en "battle" mellan Josh och Charlie där den ene presenterade en bit kod och den andre fick gissa vad som skulle printas ut om koden kördes. Det fick vi i publiken också göra medelst polls. Precis som väntat gissade de flesta -- inklusive presentatörerna -- fel varje gång. Efter varje runda förklarades utfallet genomgående och såväl Josh som Charlie passade på att ge språkarkitekterna en känga för att det överhuvudtaget är möjligt att skriva sådan kod.
Nå, funkar det att köra en konferens av Jfokus kaliber på distans? Ja, visst gör det det. Jag tycker att det var helt rätt beslut av Jfokus-gänget att köra konferensen, och det var en givande dag. Är det lika roligt som en konferens på plats? Nej, självklart inte.
Precis som vi alla kontinuerligt har anpassat vårt sätt att arbeta det senaste året måste konferensarrangörer få chansen att känna av vad som funkar remote och inte. Under dagen förekom en del videostrul och det är såklart sådant som måste fungera klanderfritt, men det är inte det jag syftar på. Hur upplevdes studiospåret? Besökte någon de virtuella montrarna? Säkert kommer utvärderingar att visa en hel del matnyttigt för arrangörerna att ta med sig framåt.
Jag tycker att det var helt rätt beslut av Jfokus-gänget att köra konferensen, och det var en givande dag. Är det lika roligt som en konferens på plats? Nej, självklart inte.
Min uppfattning är att jag rent krasst lärde mig precis lika mycket som jag brukar göra under den fysiska konferensen. Men visst kändes det ovant att bara sitta hemma mellan föreläsningarna istället för att ta en kaffe med gamla kollegor och tappa glas (en liten tradition jag har).
Jag hoppas att framtidens konferenser tar tillvara på erfarenheterna från de av pandemin påbjudna förutsättningarna och formar en tilltalande hybrid mellan deltagande på plats och distans. Under årets Jfokus deltog personer från länder som aldrig representerats tidigare, till exempel Pakistan och Nya Zeeland. Jag tror att den publiken vill vara med hemifrån även vid nästa fysiska konferens -- något för Jfokus-teamet att fundera på.